Elisabet och Christian

Hejdå!

2007-01-02T21:19:00.000+01:00

Ni är fantastiskt söta som skriver till oss även då vi är såhär sega!

Jag har inte ens sagt hej sen jag kom hem... Hej!

Nu finns jag att finna hemma hos Lisa och Hanna på ekersgatan i Örebro. Eller går det att möta mig i Tybble hos herr C.

Vi har fått två härliga julfirande och två grymma dygn av nyårsfestande. Men nu orkar jag och inte heller vi skriva något mer. Jag har inget bredband och liv närvarande här väntar.

Så hejdå! På detta stela sätt. Längtar efter att få träffa er alla live!

Ps. Sofia! jag har inte din mail (provat olika sätt med smyling...) Min mail är elisabet@ledaco.se miss you!

Vi finns

2006-12-18T16:39:00.000+01:00

Jo, vi är här. I Örebro. Vi delar plötsligt samma tid.
Samma väder. Samma dygnsrytm. Samma stad. Samma tillvaro.

Jorå. Och imorrn åker vi till Vittskövle, ett annat slott.
Jul och fest med familjen Lennartsson.
--

Den 23:e åker vi till Linköping. Vi har också ett slott.
Jul och fest med familjen Svahn.

Vi återkommer inom kort.
Men ni ska veta att vi finns.
Och vi vill träffa er!

tre dagar nu eller?

2006-12-05T20:40:00.000+01:00

Och jag har ont i magen.
Inte för att jag inte vill hem o nej. Men...

Hemtentan tog mycket längre tid än jag trodde(ej ej klar), Och mitt rum ska inte bara packas ner utan också flyttstädas. Och sen har jag bjudit in massa folk till torsdag eftermiddag, så resten måste också städas. Och chokladbullarna trillas, och julklapparna köpas, och christian pratas och sömnen sovas, maten ätas. Ja ni vet hur det är. Ännu svårare dock när man mitt i allt ska känna massa saker. Farväl och längtan och kär och tacksam och lämna för alltid och allt. ja ni vet.
Och nu kommer jag hem eller rättare sagt kommer till staden jag lovat att aldrig flytta till.

Fredag alltså. Fy vad kul! Och resekläderna är inköpta.
Jag ska vara skitsnygg. Och det kommer jag vara de 26 timmarna tills jag kastar mig i Christians armar och sen kan vi säga: we made it! Och samtidigt fattar vi båda att det gjorde vi inte alls. But Our God did.

one week to go

2006-12-02T12:09:00.000+01:00

[ Lite blödigt inlägg här - ber om ursäkt för det redan innan ni läst det ]

Alltså - nu är det faktiskt bara sju dagar kvar innan Elisabet kommer hem.
Det är hög tid för mig att städa rummet, duscha, raka mig, köpa mat, plugga klart... Ja, det finns att göra. Sen reser hon hem.
Både jag och Elisabet pluggar "utta´bara den". Hon hade två stora finals igår (fredag) och har ett stort arbete att göra klart nästa vecka. Sen reser hon hem.

Var med i en flytt som en vän gjorde igår. En rejäl skåpbil/lastbil lastades full. Länge såg det hopplöst/lönlöst ut att få med allt i ett lass. Men vi lyckades och packade in allt i den nya lyan framåt 18-tiden på kvällen. Sitter nog och njuter av frukterna av det arbetet - en chokladkartong (alltså - jag njuter av innehållet i kartongen).

Tillbringade kvällen i kollektivet, närvarande var Joel, Johan, Mårten och senare kom Jenny hem - festligt - det var 8-9 veckor sedan vi sågs pga av allehanda resor. Well, detta inlägg flyter över i något slags dagbokstankar - vilket jag ska undvika och önskar eder således en trevlig Första Adventshelg!
Sen reser hon hem.

Jo, ADVENT betyder ju förresten Ankomst vilket ju passar ypperligt just nu.
Väntan på Ankomst liksom. Ni förstår. Hon reser ju hem snart.

Finals

2006-11-30T00:24:00.000+01:00

Asså ursäkta att vi är så himla tradiga. Men vi måste plugga och mina fingrar blöder och Christians språkhjärna fragmenteras.

Rondell-hund?

entvå dikt istället

2006-11-27T04:34:00.000+01:00

alltså jag skrev värsta långa inlägget med massa bilder som poff! försvann. Här kommer entvå dikter som kom till ikväll med härlig country och tårar bara för att det är skönt att gråta (men med fnitter i kroppen).

Dra mig
Kristus!
visa repet
för mina händer ropar efter dig!
Ropar "Hej!"
"Gud det är ju du!"
det är helt sanslöst, makalöst, gränslöst
Det är jag som är purös
Kristus!
Mina fötter ropar "Hej!" till dig
för vet du?
de älskar dig!
hux flux liksom
hela du här
flygande örn o hackspett, blåmes
du i mig liksom
och det känns
sant o rent o gott
och till och med som laktrits och cocelicola
lite starkt så att
jag bara bara vill springa med dig
och inte jalla jalla
utan bara nu liksom
du och jag

Köp inget idag-dag idag

2006-11-25T14:41:00.000+01:00

Tjaa, behövs det sägas något? Idag lördagen den 25 november FIRAR vi denna dag!

Kolla denna hemsida eller kanske denna sida för att läsa lite mer.

och du - köp inget idag!

Jag ramla omkull och tog mig upp igen

2006-11-22T17:14:00.000+01:00

Jag är glad. Dagarna flyter iväg. Studierna är som en sumobrottningsmatch, sega och utdragna. Solen skiner fortfarande varmt, det är 55 f här idag, jag vet inte vad det betyder, men jag vet vad det innebär.

Håkan Hellström på Skansen, sommaren 2006, massa människor, mycket pubertet.

Vi försöker vara lite politiskt korrekta när det gäller musikval.

Jo det jag skulle skriva var: Nu åker jag hem till Hollys familj i Wyoming för lite thanksgivingfirande, kul! Bjud hem nån, du också! Fatta vad viktigt det är att se och öppna.

U2 - kväll

2006-11-19T22:38:00.000+01:00

Det har precis avslutats en U2-kväll i min boning. Allehanda trevliga människor kom med DVD och tilltugg för att göra en temakväll kring den irländska rockgruppen U2.
Kvällen började vid 19-snåret och jag kan såhär nästan tre timmar senare konstatera att det varit en frejdig afton i goda vänners lag! Vår från början välplanerade temaafton med utklädnad, powerpointpresentation, bildspel, föredrag om bästa låt, föredrag om bästa U2-minne etc. "taggades ner" till att endast hänga framför några bra DVD från konserter och dylikt. Bono håller i bakgrunden på att avsluta kvällen med låten 40" från senaste turnén...

"I waited patiently for the Lord. He inclined and heard my cry.
He brought me up out of the pit Out of the miry clay.
I will sing, sing a new song. How long to sing this song?
You set my feet upon a rock And made my footsteps firm.
Many will see, many will see and hear."

Kan det bli bättre? Bifogar lite ögongodis från konserten på Ullevi i somras.
I was there.

Well, i övrigt kan sägas att jag haft en bra helg med lite plugg och mycket häng med vänner. Jag har noterat att om man tar för mycket skurvatten på en plastmatta luktar det väldigt illa istället för väldigt gott...
Elisabet har bland annat tagit bort hakstygn. Imorgon är det en ny vecka - låt oss alla ta vara på den på bästa sätt!!

äckligt

2006-11-16T03:16:00.000+01:00

Det tog inte slut... Har varit hos sjuksköterskan de två senaste veckorna och läkaren once, av ointressanta orsaker, eller ja. Hur som helst, olycksvecka tre anlände. Måndag morgon, och klass (som man säger här) med läraren som jag inte riktigt lyckats möta än. Jag fick C- på förra tentan... Men äntligen denna morgon drar han igång med ett ämne som sannerligen får mig att vakna. Mitt hjärtat dunkar av spänning över detta fantastiska ämne - byråkrati och förvaltning! Resten av rummet somnar och där är vi - han och jag. Frågor kastas från någonstans och tvingar mig fram efter klassen. Vi får en skön diskussion, 60-någonting prof. Barlow tidigare CIA-efterforskare och jag. Varför har ni ingen ombudsman?, och ingen förvalitningslag? aha de får gå en kurs istället! men sekretessen då? Samtalet fick en ny riktning och vi pratade mer allmänt om skillnaderna i studierna på de olika platserna. Då! förstås just då tar jag min chans att berätta om hur annorlunda testerna är. Jag hade förstås klarat provet om... bla ...bla ...bla.
Han ser vänligt mot mig och frågar men vad vill du ha? B sa jag blygt, och så var det klart genom hans tysta men varma nick.

Jag springer ut, jätteglad! Öppnar den tunga dörren och tar två spring steg PANG stentrappa. Sen såg jag ut såhär (fast massa blod och 8 stygn) och med blödande händer och knä.....

Men ingen skada skedd! Inga käkar, tungor eller tänder.
Bara skrap på förlovningsring...

Ta hand om er, ni är bra, trevliga och snälla... OCH SNYGGA!! alla ni, ja.

Favoritbarnbok

2006-11-13T17:03:00.000+01:00

Jo, jag tänkte att dagens inlägg kunde handla om barnböcker vi älskat och växt upp med.
Själv är den bok jag bokstavligen levde med Nussekudden. Fantastisk bok. Jag har nog läst den minst hundra gånger. Boken handlar om Kalle som råkar bli av med sin nussekudde, den oumbärliga. Och ett antal eskapader senare får han tillbaka kudden...
Om någon började stava sig igenom sida ett skulle jag nog kunna fortsätta genom hela boken. Well - vad har du för barnbok du växt upp med?! Skriv en comment.

Romantisk äventyrsfilm

2006-11-10T06:43:00.000+01:00

Tisdag 7 am
Två police men kommer in i vår lägenhet och säger: Plocka med er det ni behöver för dagen och kom med här. Så hänvisas vi ut på parkeringen utanför vårt hus Rimview. Där möts vi av femtio andra studenter iklädda pyamas och lika undrande som vi. Det visar sig att en tjej hålls som gisslan i ett av rummen av hennes beväpnade pojkvän. Insatsstyrkan är på plats och efter några timmar är situationen löst (på ett fredligt sätt). Äventyr!

Och så var det någon som frågade; Vem är den där Christian?
Och då sa jag, kom till mitt rum så ska jag visa dig. Christian är den där killen som skickar rosor via Florida på sin 7 månaders dag... (oj! har de bara varit tillsammans så kort!)

Lev och andas. Dagarna är olika, men de fortsätter liksom komma. Idag kom det en i allafall.

fram med bottenskrapet

2006-11-06T12:07:00.000+01:00

Lyssnade på en predikan igår som talade om detta:
"Jesus save me - from your followers".

Min favoritbok som liten var "Nussekudden". Jag har nog läst den 200 gånger tror jag. Det handlar om en pojke som glömmer sin "Nussekudde" på dagis, Nussekudden - som är nödvändig för att han ska somna. Hans pappa gör inbrott på dagiset för att ta tillbaka kudden och blir gripen av polisen... yada yada... (mer om nussekudden nästa inlägg, nu över till det jag tänkte skriva om).

En annan favoritbok som revolutionerade mitt liv (mer än Nussekudden), sprängstoff helt enkelt, är Bildfaktorn av Magnus Malm. Det är nog femte-sjätte gången jag läser den nu. Den talar om att vara äkta. Att komma till Gud med allt vi bär på. Inte bara det fina och polerade, inte det som vi ser som "andligt" och "fint". Malm talar om att äkta "andlighet" (i den mån man ska använda det ordet) är att kliva in i allt trams vi är och börja prata med Gud om det. Många gånger använder vi andlighet och polerade fasader för att trycka ner och ignorera känslor, längtan, sår, besvikelser, osv. Malm menar att det äkta mötet med Gud är när vi kan komma med allt vi är, hela paketet, det ruttna och det fina, och säga - "well, this is me. Do you want me in your gang?".

Tror att detta är Det Stora Problemet. Vi, "the followers", går inte i ärlig närkamp, varken med Gud eller människor. Jag förstås verkligen att människor som inte är med i en församling ryggar tillbaka inför våra vackra fasader och vårt polerade yttre. Jag säger (med Magnus M i ryggen) - "Fram med bottenskrapet i våra liv!". Inte i något slags "gottande" i eländet eller sentimentalbladder - utan i en förväntan i att när vi tar fram det kan Gud göra något åt det.

Well. That´s that.
/C

Genom, genomskinligt, Kristus?

2006-11-03T21:47:00.000+01:00

det hände sig att jag blev internationell gäst och hamnade på andra raden, med endast barn framför.
Explosionen kom av rop, skrik, sång till en och annan gud. Skyltarna lyste upp, ja alla de skyltar som delades ut eftersom det var otillåtet att ta med sina egna. Så kom han då. En människa.

Montana, montana, Gud, sänka skatt, olja, Jesus, bensin och sen Iraq, Gud och där tog det slut. Sorgen i mitt hjärta orkade inte där, inte efter frukosten med Mohammad. Gick till toaletten och lät tårarna falla. Eftersmak, sorg, ingenting annat.
Samtalsvärt, ja verkligen. Men vi väntar några månader va?

i framtidstro idag av någon fantastisk anledning/Elisabet

jättekul tjej, verkligen

2006-10-31T22:55:00.000+01:00

Jag kräktes i morse.
Jag kräks aldrig.

Ett skäl att ha mina rosa pyamasbyxor, lila luvtröja o lila strumpor (hjälp jag går på college!).

Låt er inte oroas! Så här ser jag vanligtvis ut. Aggressiv, vaken och smidig. Han bakom mig är Merry, Jag är Frodo och han framför mig är Boromir, vi är på träningsläger. Jättekul.

Dagens tre skånska ord:

Håsa: strumpa men används mer som ett skälsord tex när ljubomir vranjes får en lårkaka. Äggahue: När man har ett runt och lite avlångt huvud, som ett ägg tex. se Christian Mög: Smuts, skräp men används mer som ett skälsord tex när man ramlar o får en lårkaka.

Vet ni vad jag ska göra på torsdag? Jag har biljetter att gå och lyssna på självaste

George W Bush!!! Vi kan ju höras efteråt o snacka om hur det var. Ok

Ja kram då, elisabet (sjuk men i sitt esse)

Våra Couchsurfingvänner

2006-10-29T18:13:00.000+01:00

Jo, ni har redan hört lite om Laila och John som vi bodde hos i Seattle.
Mitt i alla kärlekshistorier man hör runtomkring sig, lyckliga och mindre lyckliga, kan man konstatera att detta är en av de mest festliga jag hört på länge.

Laila hade som tioåring sett denna hantverkare som fixat kaklet i familjens badrum. Hon hade sett upp till denna rejäla, mogna man. Dessvärre var han ju hela tio år äldre. Hursomhelst så glömde Laila inte. John fanns i bakhuvudet hela uppväxten. Han var den där ouppnåeliga drömmannen som för de flesta endast stannar vid en dröm. Men inte för Laila.

John däremot gick vidare och gifte sig med en kvinna från hans hemstad, Tacoma. De levde inte lyckliga i alla dagar utan skilde sig efter några år. Han kände Lailas föräldrar och var ibland i deras hem och träffade då även Laila. Denna unga, barnsliga, dotter till hans vänner fanns ju inte i hans "medvetande-som-potentiell-flickvän".

Hursomhelst, Laila ordnade en träff med denna nyskilda man och på den vägen är det. De har nu varit ett par i två år och verkar helsköna tillsammans.

- visst är det spännande att höra på historier
om hur människor träffas - fascinerande!

2006-10-26T01:35:00.000+02:00

Var är du idag, min älskade?

Inte endast du min ringbärare, nej du min vän, min syster och bror, du främling.

Är det fortfarande hitochdit, vidarevidare, högervänster, oro oro oro?

Var är du idag, min älskade?

Vem tar emot mig?

hånskratt eller tystnad. Tystnaden värre för den låter det andra springa, hästarna lösa. ORO ORO ORO.

Vardagen ger sig någonstans på mig. Dunkar den, slår den dig?

Har bara sett en plats att falla i utan att landa mjukt och bevara all oro. Inslaget i paket, lockande, kom oro, omfamna mig.

Slår mig fri -för att åter ge mig.

Denna gång medvetet.

Jag vet vart jag faller men inte var framtiden finns.

Fader, jag överlämnar mig åt dig, gör vad du vill med mig. Vad du än gör med mig tackar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt. Må bara din vilja ske med mig och med allt du skapat; jag älskar ingenting annat, min Gud.

Jag lägger mitt liv i dina händer, jag ger dig det, min Gud, med allt mitt hjärtas kärlek, för jag älskar dig, och det är ett behov för mig, att få överlämna mig i dina händer utan förbehåll med oändlig förtröstan, ty du är min Fader. Amen

Foucauld

Fri.

Och mer glädje flygande hopp.

Greyhoundbus

2006-10-23T06:09:00.000+02:00

Vi är lyckliga, vi har det bra. Hemma i Billings med 18 timmars bussresa i baken, minns vi Seattle som en fantastisk stad. Vi fastnade på Starbucks men hann också med varje liten affär, skäggolockardyrt (Krstd) frisörbesök, förorter, hamnar.

Mest dyrbart, förutom det som sitter på vår vänsterfinger var mötet med våra värdar genom couchsurfing. Vi stannade hos Allison i två dagar, hon bjöd på mästergod lasagne och bodde med utsikt över Lake Washington. Strålande. Resten av veckan spenderades mitt i down town i samma rum som Laila, hennes pojkvän John och två små extremtränade rat terriers (obs hund!). Måste få berätta deras saga: Laila var som tioåring förtjust i den tio år äldre snickaren som då och då fanns i hennes hus och umgicks med hennes föräldrar. Livet och åren kom, och alltid fanns John i Lailas i hjärta. Han gifte sig som ung men hoppet vek aldrig från Laila. Idag lever de lyckliga tillsammans sedan två år tillbaka i tiden. De är nu 36 och 26 år.

Det finns mer att delge...

...men det får räcka med det viktigaste!

VI ÄR FÖRLOVADE!

"Vårt första bråk: (Rubrik enligt christian: Sakna oss!) (Rubrik enligt elisabet: Vi bajsar på er)

2006-10-19T22:09:00.000+02:00

90% av all kommunikation mellan oss människor består i kroppsspråk,
enligt Will Smith.

Vi bejakar denna visdom och njuter av Seattle till fullo...

Detta är dagen

2006-10-10T08:01:00.000+02:00

Nu dör bloggen en stund. Vilar hos John Blund.
Den tas inte med till himlen som en hund,
utan säger nog hej, hallå om en liten stund.
Som plåster på såren kommer här en liten inblick i vår gemensamma resa:

Efter att ha råkat ses (eller ytterst medvetet setts genom sluga Muppys strategi) ett fåtal tillfällen, kort och ytligt, skickar Christian denna hälsning på min blogg:

"Christian said...
Hej fröken Elisabettan. Detta är Herr Svahn från A-huset som tittar in. Trevligt att se att du funnit vår mkt eminenta blog, som vi sannerligen uppdaterar dagligen med tänkvärda, snitsiga, faktaspäckade (wikipedia?) inlägg... Hoppas du har det fint i Storstan, verkar onekligen som att du trivs? Take care och stay blessed. (inte som en snitsig avslutsreplik utan som ett statement från en broder!) 2"

(ok, jag hade också skrivit en kommentar tidigare, men fullständigt riktad till gossarna 3 och fullständigt asexuellt)

Hur tolkar man då (som småintresserad tjej) detta inlägg från herr C. Varför skickar han det? Och varför är han så väldigt trevlig?

OKEJ: diskutera gärna detta specifika ärende. Men hellre; den allmänna frågan. Hur ska vi alla mötas? När vi tjejer övertolkar varje formulering, ord, rörelse o lika mkt ordval osv. gentemot alla andra tjejer i närheten. Och ni killar är dumma i huvudet och fattar ingenting, ingenting.

I det specifika fallet fick undertecknad göra grovjobbet (efter lite obefogad övertolkning) med ett tydligt och världens pinsammaste mail. Men ja, jag ångrar ju inte det nu i allafall)

Jag tänker att det borde kunna vara lite enklare. Lite luftigare och lite mindre helavärldenigare.

Jag är glad för er! Jag är stolt över er! Jag saknar er!
(och Christian gör också det, men kanske lite mer lågmält)

I´m off

2006-10-09T13:55:00.000+02:00

Ja, nu åker jag mot Sthlm, sedan Amsterdam, sedan Minneapolis och sista anhalt blir Billings.

Festligt.

Ba pa ba ba

2006-10-06T21:41:00.000+02:00

Hej, hallå!

Fantastiska människor som ger kommentarer till världens tråkigaste inlägg. Tack! Det kom till av ett misstag. Men det var ett ganska coolt inlägg, jag har aldrig gjort en länk innan. Enough

Saker Oktober kommit med
SALTLAKRITS
I-POD NANO PREDIKAN
TVÅ BREV TVÅ DAGAR I RAD MED HÄLSNINGSFRAS (HEJ ÄLSKADE ELISABET) FRÅN OLIKA PERSONER
MINTGRÖNA ÖRONPROPPAR

Saker Oktober låtit mig känna
DATASKÄRM (KÄNNS INTE SOM DET BAKOM)
HÖSTDOFT
TAEKWONDO LÄRARES TYSKA BRYTNING (I ÖRONEN)
PÅSKAFFE

nEJ MIN LIV O KNIv detta var också inte så kul, men nu är det lektion (med min älsklings lärare). Jag dör om det blir fler Irak diskutioner jag höll på det förra lektionen.Inte så många är dumma i huvudet. Många är smarta. Men ingen är smart som Christian. Han kommer jättejätte snart, Jag dör.

American Presidents: Portrait Gallery

2006-10-05T06:02:00.000+02:00

American Presidents: Portrait Gallery: "(Click on a portrait to see a larger image)

George
WashingtonJohn
AdamsThomas
JeffersonJames
Madison
James
Monroe

John
Quincy AdamsAndrew
Jackson
Martin
Van BurenWilliam
Henry HarrisonJohn
Tyler

James
K. PolkZachary
Taylor
Millard
Fillmore
Franklin
PierceJames
Buchanan

Abraham
Lincoln
Andrew
JohnsonUlysses
S. GrantRutherford
B. HayesJames
A. Garfield

Chester
A. ArthurGrover
Cleveland
Benjamin
Harrison
William
McKinley
Theodore
Roosevelt

William
Howard Taft
Woodrow
WilsonWarren
G. Harding
Calvin
CoolidgeHerbert
Hoover

Franklin
D. Roosevelt
Harry
S. TrumanDwight
D. EisenhowerJohn
F. KennedyLyndon
B. Johnson

Richard
M. NixonGerald
R. FordJimmy
Carter
Ronald
ReaganGeorge
Bush

Bill
Clinton
George
W. Bush"

Oh, happy day

2006-10-03T16:06:00.000+02:00

Jo, till slut. Även jag har blivit man.
What a difference a day make...

Reaktioner "so far": "det var på tiden", "har inte du det?", "GRATTIS, nu måste du skaffa bil!!", "Det är ju typ det största man kan göra"... osv.

Vidare reaktioner välkomnas!

Måfåbilder

2006-09-29T19:18:00.000+02:00

Om en bild säger tusen ord, hur många ord säger tio bilder?

DAGENS FABEL

2006-09-26T06:40:00.000+02:00

Bidrag skickas som kommentar
Vinnare belönas med falafel (gryning 14/12 2006, under svamp)

En hund att muntra upp

2006-09-24T22:56:00.000+02:00

(hunden är glad under alla rutorna, pelle tycker det ser techno ut)

OKEJ, DET ÄR DAGS!!
UT MED DET.

Vart gick Bettan på gudstjänst idag?
NEW LIFE CHURCH, Billings

Vad besökte Bettan i tisdags kväll?
Billings BOILER ROOM

för somliga världsomvälvande, för andra ointressant, för mig spännande på alla sätt.

Varken jag eller Christian har haft så mycket att plugga som just nu. Sabla fosilika filosofi och kräkiska.

Joo, det är jag

2006-09-21T15:14:00.000+02:00

Jo, det är jag på den översta bilden. Kanske även på den under, det vet jag inte riktigt ännu. Well. Barn alltså. En liten dagismogen flicka vid namn Johanna har lyst upp denna (i övrigt fantastiskt studiefyllda) dag. Fem minuter lekande kurragömma eller monsterleken kan ge energi för åtskilliga timmar framför böckerna.

Lär mig saker om mig själv, det är bra.
Lär mig saker om andra, det är bra.
I övrigt lär jag mig ingenting.

skönhet som gör ont (alltså naturbilden, inte övrigt)

2006-09-19T06:08:00.000+02:00

Det är liksom sådan här miljö vart man än kör!
Åkte på utflykt till Yellowstone i söndags, bilmys och naturupplevelser.
Familjen; visst var mamma o pappa här på 70-talet? (med Willy Svahn)
-jag tog ett foto på en stock, ett sådant jag tror finns på pappa.
Nu är de förresten i Turkiet (tillsammans med Willy Svahn).
Misstänker något osunt samband.

För er som inte får några vykort...
Håll tillgodo ett tag med denna frusna(?)kvinna badandes i världens (eller näst efter Island)skönaste vatten. (Vattnet på bilden ovan ovan). Jag skrev 18 brev i ett passionerat fläng, och sen finns de oskrivna i min svarta vykort- o tillbehörs låda. Känn er inte missprioriterade, jag följer strikt en följd i min adressbok. Men nu följer mid term tentor o uppsatser. Till på köpet ska jag nästa vecka skriva hemtenta i den sketna kursen jag missade tusen gånger i våras, pga ... ja. Så posten kommer, men kanske som på "Krestinas" tid.

Jag saknar er alla vänner! Men jag är väldigt glad o sprallig, störig hade nog de flesta av er tyckt. Gud gör massa saker!! Och imorgon ska jag till.... Nej det blir förhoppningsvis en glädjande överrask. KRAM Bettan

Kämpat för demokrati

2006-09-17T17:06:00.000+02:00

Jo, jag har sannerligen kämpat för att lägga min röst idag. Kanske inte kämpat i samma anda som Martin Luther King eller Mahatma Gandhi, men ändå.

Dagen har tillbringats på gående fot. Jag har gått, vad ska vi säga två och en halv timme för långt. Kollade var min vallokal låg imorse innan jag gick till kyrkan. Sökte på "Sörbyvägen 6" och fann att den låg ganska långt ifrån min hemvist. Efter kyrkbesök (se nr1 på kartan) så gick jag, Johan, Jenny och Joel och käkade på ett kafe (nr2). Sedan började jag knata mot det röda krysset på kartan. Och jag gick och gick. Hade en ganska skön stund i solsken och bra musik i iPod-lurarna. Fann en vallokal efter någon timmes promenad - dock helt fel! Sökte och sökte och försökte minnas från morgonens titt på kartan, snurrade runt i området och fick flera déjà vu-upplevelser ("här har jag varit förut").

För att göra en lång historia kort. Till slut gick jag hemåt för att kolla upp ordentligt på kartan och sedan ge mig ut igen. Då, sisådär 100 meter från min dörr, finner jag vallokalen. Där står den. Jag går in och röstar och känner mig skapligt dum. Jag har gått, kanske en mil för att nå vallokalen, och den låg 100 meter från min dörr hela tiden...
När jag kom hem och sökte på eniro igen såg jag att jag sökt på "Sörbyängen 6" (rött kors på kartan) och inte "Sörbyängsvägen 6" (nr3) - vilket gav en rejäl extra promenad!

jaja. nu får vi se hur det går ikväll.

Stopp i lagens namn!

2006-09-15T15:45:00.000+02:00

Elisabet är inte ledsen och olycklig!

Ledsen ibland, det är klart. Men ledsen som ett elefantfotavtryck. som regnet nästan fyllt med vatten. Ett vattenfyllt elefantfotavtryck som sommarblommor, fjärilspuppor och små skira älvor turas om att leka i. Ett stamp i mitt hjärta som när solen skiner blir äng och nypotatis!

Collegeamerikaner är ofta små och störiga. Men jag har fattat det nu. Älskar enkelheten här. Vara, finnas, hinna se och tänkta. Otroligt intressanta lektioner. Har reflekterat Irak ur alla hörnor och torg. Och här finns också människor. Så tack tack kära vänner o familj med oro och kärlek, känn ingen ängslan. Jag här tillsammans med Pappa, bror och vän!

Känner mig bestulen och bevarad från valhysterin på en och samma gång. Ikväll har jag;
jagat en bortsprungen golden retriver, bett tillsammans med en oerhört vacker fransyska, låtit en brasiliansk tjugoåring berätta om (och visa autografer) hans kärlek till (inte Maria) Mariah. Har även kollat att Christian fortfarande sover (om övriga vill testa denna tjänst, så är 7.00 en lämplig svensk tid o skype verktyget)

Mindre om mig, mer om er. Välkomna!

Här får du vara

2006-09-12T20:01:00.000+02:00

Det är så roligt att det är så många olika människor som tittar till oss här!
Ni är vackra, och uppmuntrar och utmanar! Fortsätt göra det där ni är, ni stjärnor och honungsliljor.

Det har kommit diverse utspel angående de lättklädda männen i ett tidigare inlägg.
De är förvisso ganska oskyldiga, men de bär ett oroväckande budskap.
Någon (kanske de lättklädda männen?) hade under natten satt upp följande text på spegeln vid handfatet!
Christian börjar vässa knogarna inför hitkomsten...
Och förresten! Biljetterna till Seattle är bokade!

Tänker mycket på gästfrihet. Är van vid att med stockholmspulsens alla nya människor försöka praktisera gästfrihet. Här handlar det om att ta emot. Jag försöker att inte vara cynisk och läsa varje persons försök att välkomna. Men det är svårt, och jag lär mig så mycket. Ser hur jag fatalt misslyckats så många gånger. Hur ont disträhet och ointresse kan göra. Och hur hjärtat brister när syskon och bröder inte säger kom, här får du vara.
Ha dina ögon öppna! Möter du någon hemlös idag?

Ett tidstecken?

2006-09-09T21:21:00.000+02:00

Fann ett fantastiskt talande citat:

I en intervju med en Sverigekändis, funnen i SJ´s tidning "Kupé".
Joo, vad ska man säga. Ett tidstecken?

Jag säger bara - "går det lätt så är det rätt"!

Oväntat besök

2006-09-08T05:58:00.000+02:00

Okej, jag är hemskt ledsen. Men denna bild har sedan söndagskväll blivit det sista jag ser varje gång jag lämnar min och mina kära cheerleaders lägenhet...

Om någon i enkelhetens namn tycker att jag ska dra ner den kan ni ju tänkta till. Vilken collegefilm ska vi välja? Du är en liten utbytesstudent från Schweiz, som pratar med dina föräldrar eller vad det nu är du gör på ditt rum. Du kanske pluggar? Och skriver vykort? Du klär dig fult (även om du har snygga pyamasar). Fast de använder du säkert bara för att kunna gå på de fnittriga kristna tjejernas pyamaspartyn... Och utövar dunågon sport? Javisst förstås! Du går ju iväg i din röda heltäckande baddräkt två gånger i veckan.
Så ja, om någon vill komma över och dra bort affischen (Christian?) så är ni varmt välkomna!!

Idag har Gud varit så fantastiskt god mot mig!!
Och Christian har skickat hela sommarens familjesidor från Dagen till mig!!
Släng er i väggen baseball-killar!

Brokeback Bettan

2006-09-05T00:41:00.000+02:00

Wyoming.

På resande fot

2006-09-03T12:16:00.000+02:00

Det handlar om resor.
Olika resor har olika karaktär, olika resor har olika destination.

Jag ska sätta mig på ett tåg fem gånger de närmsta fyra dagarna. Lite väl mycket kan man tycka. Samtidigt har min farfar precis gjort "den långa resan". Han dog för några dagar sedan och det är begravning på fredag. Olika resor får olika slags karaktär. Samtidigt som jag resor fysiskt i landet Sverige resor jag framåt, bakåt, uppåt, nedåt i landet Christian.
Det kan vara en resa inåt i sig själv, det kan vara en tågresa till Mjölby, det kan vara en resa i trygghet, i rädsla, det kan vara en resa till sin älskade, till sin rival. Det kan vara en resa till ett bröllop, till en begravning - det kan vara en resa hem till Far.

Det handlar om resor.
Olika resor har olika karaktär, olika resor har olika destination.

Jo, jag är i Linköping nu och Elisabet i Wyoming. Hon har långhelg (måndag är röd dag i amerikanska rikets kalender) och är på "utflykt" med en tjejkompis och hennes familj (plus några tjejer till). De skulle bo i tält och hitta på en massa grejer - mer info får Elisabet ge när hon kommer hem måndag kväll/tisdag morgon.

Totalitarianism

2006-08-29T19:29:00.000+02:00

Betapet!
Och sugarglider, ett djur jag fann i en påse (han bodde i påsen).

Formulerade det igår, livet här - vilande och färgstarkt. Det verkar vara en havets tid. Att flyta och låta ryggen vila. Och sen ibland med all muskelkraft försöka preja vågorna för att inte hamna under ytan.

Jag är glad att inte behöva höra valurnornas desperata och vädjande rop. (även om jag kräver att ni röstar och att ni gör det i glädje och tacksamhet) (Får man egentligen kräva någonting av någon annan än sig själv i Sverige?) (Förutom kanske det att denne någon ska se ut på ett särskilt sätt och prioritera utifrån självklara normer) (vem är du med så fula kompisar?...)

Det är spännande att leva! Det bor frihet i oss som måste komma ut. Saker som måste sägas. Danser som måste dansas, ord som måste få rinna som vatten ur oss. Känner ni pulsen, rösten, hoppet i huden som utan sans och stolthet vill ut, ut, ut.
Eller är du på en annan plats? En mintgrön badmadrass i en salt saltvattenpool med tjockmögelalger mellan kaklet. Duschen är alltid för långt borta, jag vet, ofta kan man inte ens se den. Men renheten den ger! Eller är du på en annan plats? På den där ängen, där morgonsolen just smekt det fuktiga gräset torrt. Där du känner, här vill jag ligga och andas. Där inga tankar får plats, men andningen är lugn och sjunger utantillsånger och kräver inga lyssnare. Ligg där så ofta du får! Men glöm aldrig dansen.

Elisabet

Tårt- och Bullbak

2006-08-27T15:29:00.000+02:00

Jo, var på festlighet i kollektivet i fredags - kul. Joel fyllde hela 24 år. Stort.
För att citera födelsedagsbarnet: "Time is fine". Han fick ett startkit till skolan (inklusive hjärtformad pennvässare).

Jo, "Sverige, Sverige älskade land..." som sjöngs i en aula i Skåne i somras. Där kan man tala om "bättre än originalet"! Tack Furuboda för den upplevelsen. Angående detta land, detta byråkratiska land - se
DN´s artikel om hur en ehhh... låt oss säga en "byråkrat", förbjudit en församling i mitt hemlandskap Östergötland att sälja hembakta bullar på kyrkkaffet. Läs även församlingens uppfriskande respons på, ehhh... låt oss säga - "byråkratens" beslut.

Så, vad tycker DU om detta beslut? Och församlingens svar?
Well, take care. /Christian

Fredagskänslan

2006-08-25T17:33:00.000+02:00

Jodå, den finns. Fredagskänslan.
Trots planerade studier imorgon lördags så infinner sig ett lugn under denna fredagseftermiddag. Det är som att kroppen vet om att det är dags att dra ner tempot under några dagar.

Min gårdags spenderades i det nya kollektivet på Måsvägen. Joel, Josef, Johan, Hanna och Jenny tog emot och bakade scones i massor. Det afnjöts i goda vänners lag i deras enda rum som är färdigmöblerat - köket. Bilder på kollektivhuset och de boende utlovas.

Jo, datorn har kommit. Festligt. Kul. Nu kan Elisabet se mig på video-skypen. Mycket uppmuntrande för oss båda. Se bilderna nedan. /C

Elisabet:
Själv ganska slut efter en mastodontnyaupplevelserspäckad-vecka. Är stolt och glad över mina erövringar; delaktighet i lektioner, nervösa steg till karate och simningsträningar, massa massa nya människor. Kommer nog se vila efter de två återstående lektionerna, där test och uppsatser ska skrivas.

Diverse; - Jag äger min första baddräkt på 15 år
- Igår fick vi chokladscones till frukost (med chokladrippel inuti och sås ovanpå)
- Det jag saknar mest (utöver alles menschen) är älsklingspennorna! Brukar ju alltid ladda med dem inför terminsstarten...

Nu ska även jag ta mig an min fredag! Ikväll är vi internationella inbjudna till Ken Briggs (vår handledares) hem för middag och lekar, trevligt!

I förundran över alla er!
Christian o Elisabet

äppelklyftor

2006-08-23T19:06:00.000+02:00

Idag hade jag min andra lektion i social stratification. Vi hade läst en text om Michael och David. Två påstådda personer som levde helt olika liv (kriminell respektive chef). Deras uppväxter var totalt olika (kriminell mamma respektive välbärgad familj). Vi skulle sen diskutera hur vi ser på detta, vems ansvaret är och så. Läraren ställde en fråga Tycker ni det är fel att det finns så här stora klyftor i vårt samhälle?

Vi var tre (av femton) som svarade ja på den frågan!! Övriga argumenterade hett om att det är var och ens ansvar att ta tag i sitt eget liv. Fascinerande, skrämmande.

Har ännu inte slutat förundras över skype. Det är helt sjukt hur bra det funkar!!
Gud är här, och där!
Ikväll: Karate och Frisbee med kristna skolgruppen. Jag bara ikläder mig den skojfriska, sportiga collegedräkten. Ibland roligt, ibland kräkframkallande.

Kram Betto!!

Regn, egnr, gnre, nreg, regn

2006-08-23T11:15:00.000+02:00

Nu har terminen börjat för både mig och Elisabet. I Örebro är det mycket regnigt och blåsigt. Det har inte hindrat Hanna från att fylla år och vi var där i måndags, hemma hos Hanna och Lisa, och åt massor (två olika tårtor, en kladdkaka, chokladbollar, chips, snacks, kaffe, te, saft, frukt). Festligt värre. Kul att träffa lite Örebrovänner igen, nu börjar folket samlas inför terminstarten.

På en request för någon vecka sedan ville ni se utsikten från Elisabets fönster, givetvis måste jag bjuda på utsikten från mitt rum också!! Nästan lika pampig som Elisabets, eller? Om inte det där vita huset hade stått i vägen hade jag sett missionsskolan från fönstret. Well, det är en knapp 5-minuterspromenad från skolan så än så länge känns det som sovmorgon varje dag!

Jag och min vän Totte såg igår filmen "Lord of war". En cynisk vapenhandlare gör allt för att tjäna pengar och bli framgångsrik. Han gör illegala affärer med allehanda krigsherrar i hela världen. Spelar oberörd när han ser barn skjutas ihjäl med de vapen han levererat. Han menade att det inte var hans business, vad vapnen skulle göra, utan endast att själva försäljningen blev av. Han såg sig som bilförsäljare - "trots att trafiken dödar enormt mycket människor per år är det ingen som skyller på bilförsäljaren..." - well. Kanske inte ett vattentätt argument?

Än en gång, kul att ni läser vår blogg. Fortsätt skriva kommentarer - kul både för mig och Elisabet! Take care.

Glassbuffé o Läskmaskin

2006-08-22T00:17:00.000+02:00

Det har varit lite krångel med min bloggsida, varav denna fördröjning...

Jag har fantastiska bilder från Montanas ökenslätter, från det enorma slagfältet efter The big horn battle mellan indianer och "amerikaner" och från besöket på indianstammen Crows årliga festival, som jag tvingas visa er senare... Jag är i USA!! Det är häftigt.

Idag började mina lektioner. Det känns fantastiskt stimulerande! Små klasser (10-20) och engagerade lärare som gärna och ofta uttrycker sina egna åsikter. Jag har ett ganska massivt pluggschema framför mig, men det känns som en förmån.

Diverse:
- vi har en endollarsbio alldeles i närheten! Skapligt nya filmer för en dollar alltså!!
- Vi har glassbuffé i matsalen varje dag (och läskmaskin). Disciplin hej och välkommen!
- Ikväll ska jag gå på karate
- De klär sig otroligt tråkigt här. Jag blev helt deprimerad i Billings köpcenter och stod en stund inför valet: böja sig inför t-shirt o jeans-koden eller att slåss o ivrigt söka kreativetetens fästen (?!). Jag valde att inte kapitulera (men har köpt en mintgrön o rosa Rocky mountain t-shirt...)
- Christians dator har kommit. Glädjen finner inga gränser.

Jag längtar efter att krama er!!
Elisabet (kan fisa rätt)

Lägenhetsflytt

2006-08-18T19:32:00.000+02:00

Ojojoj.

Försöker klämma in en massa möbler på ett fåtal kvadratmeter. Det är fantastiskt stökigt, men börjar ordna upp sig... Blommig soffa, två pallar, tre fåtöljer, en stor säng, en bokhylla, en rejäl byrå, massor böcker, två datorer (varav ingen ska vara kvar!), ett köksbord, två köksstolar, ett tv-bord, en tv, en gitarr, tre små bord, ett soffbord... etc. Elisabets kommentar när vi flyttade mina grejer "vad... eh.. mycket grejer du har...". Jag kan inte annat än hålla med!

Jag har till skillnad från många gått ner i storlek och glamour på lägenhetsfronten.
Från en fin nyrenoverad, stor (46kvadrat) etta mitt i city. Nytt kök, nytapetserad och med nytt golv - till en 32 kvadrats, gammal, lite sunkig etta.

Och nu, ett rum i studentkorridor, 19,2 kvadratmeter, längre från centrum. Delat kök. Men detta kommer bli såå bra! Jag har hursomhelst gått ner 26,8 kvadratmeter och ska nu försöka få plats med hela möblemanget i min lilla lya. Jag har dock märkt att den där 0,2 sista kvadrametern är mycket viktig!

Well well. Kom ingen dator idag, kan således inte leverera några bilder. Sorry.
Hoppas ni har det fint därute, kul att ni läser vår blogg!!

Se så!

2006-08-17T19:50:00.000+02:00

Okej, det här är orsaken till att bloggen är lite seg. Imorgon blir det andra bullar... Då får Christian höstens ställföreträdare för mig. Lite roligare än mig, lite snyggare. Men inte lika levande.

Igår var jag på marknad här i Billings. Cowboys, country, tävlingar om bästa äppelpaj, största gris, finaste lamm osv. Säga vad man vill om Montana, men genuint är det iallafall!

Hej älskade vänner!!

2006-08-14T23:28:00.000+02:00

Tredje dagen i en collegefilm...
Stod bakom amerikanska fotbollslaget i kön till maten igår. Det skrattade och snackade högt, så kom coachen och gav dem världens utskällning och sen gick de in knäpptysta! Skolan börjar nästa vecka och tills dess har vi bara ett matalternativ per måltid. Idag: Frukost = Apelsinjuice, Muffins och ett sesamskex!! Lunch: Macaroniandcheese och en toast med en cm ost emellan. Svårt att leva GI här...

Okej... En bild är från mitt fönster, där jag sitter nu. Tuff! Den andra bilden är från innergården av Rimview hall där jag bor. Tufft!

Här bor jag!
Och för er som känner till min överandliga sida... Christians födelsedag är den tjugoandra maj!

För nu...
Er Elisabet

Linköping, Östergötland

2006-08-14T09:08:00.000+02:00

Vaknade precis av ett mastigt åskväder. Faktiskt så pass att fönsterrutorna skakade på mormors gamla hus. Regnet regnar liksom inte ner, det faller i hinkportioner. Jag är i Linköping. Träffar familjen, och lite vänner. Annars är hela mitt medvetande uppkopplat åtta timmars tidsförskjutning - väster ut.

Fick "hur-ska-jag-komma-ihåg-allt-det-fantastiskt-roliga-som-hänt-under-sommaren" -känslan igår och satte mig helt sonika och började plita lite i min kalender. Saker som kom upp: Furuboda, Vittskövle (slott), Martin och Matilda, Skåne, Cykling, Halmstad, Familjer, Ystad, Sandstrand, Joel, Köpenhamn, Grillning, Daniel och Karin, Zlatan, Solskenstimmen, Edith och Tindra, Åhus, Palms, Ida-Maria, Frukostar, Yngsjö, Markus och Ninni, Stenläggning, Linköping, Bröllop, Fotboll, Allsång, Ottos glass (Kaffe Latte), Clara och Maja, Permobil, Forsakar, Jalmerots (tack tack tack!), Kvällsdopp, Håkan Hellström i bilen till Halmstad ... (ska inte tråka ut er, ville bara säga att jag haft en av mina bästa somrar någonsin)

Pratade med Elisabet på Skype igår. Skype, detta fantastiska! På schemat igår var bland annat middag med "The President" (tror att det är rektorn på skolan men det kan ju vara THE President också... - ambitiöst av Mr Bush i sådant fall, att personligen träffa alla utbytesstudenter!). Om man vill skicka post till Elisabet så går det utmärkt för "det sitter en man i en box som delar ut till alla studenter". Idag skulle hon på "Campus Tour" på förmiddagen, och sedan någon slags introduktion för nya elever.

Jag ser fram emot att komma in i lite inrutat schema, nu går jag bara och drar. Nästa måndag börjar mina kurser i Örebro (och E´s i Billings) och det smyger på en känsla av att det är riktigt kul att dra igång.

Det kommer gå bra det här.
Jobbigt och sorgset, Spännande och fostrande!

Billings, Montana

2006-08-13T04:43:00.000+02:00

Jag har aldrig gråtit så mycket som de senaste +48 timmarna.
Och därför en ganska suddig bild från mitt lilla rum.
Men vet ni vad? Mitt emellan de där tårarna, och knivhuggen som blodigt skär i mig då och då, så känns det bra att vara här. Jag vet inte varför jag är här än. Kanske kommer jag inte fatta det förrän om 25 år. Men nu är jag här, in the middle of nowhere... På sista flyget igår, mellan Minneapolis o Billings sa killen bakom mig: nu känns det att man är på väg hem, kolla det syns inga ljus från marken, inte ens vid landningen...

Christian har hälsat på sin farmor idag. Hennes sinne är inte helt skärpt längre, men hennes hjärta och skratt verkar leva ungt.

Alla är amerikanskt jättetrevliga. Det finns sex svenskor i Rockys fotbollslag, skönt att möta. Idag har jag gjort min första walmartstorhandling. Otroligt.

Ni får gärna be! Be om kraft att orka, för oss båda. Att vi kan falla fullständigt i Kristus (det finns verkligen ingen annanstans att gå). Be också gärna att jag ska få en nära vän här.

Jag älskar er!
ps. var inte oroliga för att mitt rum ska fortsätta vara så stökigt och omysigt - jag kom ju för mindre än ett dygn sen!

Något nytt!

2006-08-11T17:12:00.000+02:00

Något nytt!

Välkomna till Elisabets och Christians blogg. Här kan man möta oss båda det närmsta halvåret. Hoppas ni tittar in ofta!
Elisabet reste idag, 0950 från Arlanda. Beräknas vara framme lördag klockan 0700 svensk tid i Billings. Vi väntar alla ivrigt på hennes första post på denna blogg!

Glädje, saknad, nåd, tårar, Kristus, kärlek, skratt, tacksamhet. Känslorna rörs ihop i en ikea-bunke ("skål" för skåningarna) och ut kommer denna blogg.

VÄLKOMNA!