Saturday, December 02, 2006

one week to go

[ Lite blödigt inlägg här - ber om ursäkt för det redan innan ni läst det ]


Alltså - nu är det faktiskt bara sju dagar kvar innan Elisabet kommer hem.
Det är hög tid för mig att städa rummet, duscha, raka mig, köpa mat, plugga klart... Ja, det finns att göra. Sen reser hon hem.
Både jag och Elisabet pluggar "utta´bara den". Hon hade två stora finals igår (fredag) och har ett stort arbete att göra klart nästa vecka. Sen reser hon hem.

Var med i en flytt som en vän gjorde igår. En rejäl skåpbil/lastbil lastades full. Länge såg det hopplöst/lönlöst ut att få med allt i ett lass. Men vi lyckades och packade in allt i den nya lyan framåt 18-tiden på kvällen. Sitter nog och njuter av frukterna av det arbetet - en chokladkartong (alltså - jag njuter av innehållet i kartongen).


Tillbringade kvällen i kollektivet, närvarande var Joel, Johan, Mårten och senare kom Jenny hem - festligt - det var 8-9 veckor sedan vi sågs pga av allehanda resor. Well, detta inlägg flyter över i något slags dagbokstankar - vilket jag ska undvika och önskar eder således en trevlig Första Adventshelg!
Sen reser hon hem.


Jo, ADVENT betyder ju förresten Ankomst vilket ju passar ypperligt just nu.
Väntan på Ankomst liksom. Ni förstår. Hon reser ju hem snart.

5 Comments:

At Sunday, December 03, 2006, Anonymous Anonymous said...

Kan tro att ni längtar!! Lycka till med allt pluggande o planerande i veckan för till helgen sen då finns det bara en sak som gäller.. att njuta av tillvaron!

Kram på er, LL

 
At Sunday, December 03, 2006, Anonymous Anonymous said...

My mum always said, life is like a box of chocolate - you never know what you're gonna get.

Alltså, inte min mamma. Hon sa att det går över tills man gifter sig...

 
At Monday, December 04, 2006, Anonymous Anonymous said...

"Det går över tills du gifter dig!" Hur många gånger har man inte fått höra det under uppväxten? Ett skrapsår på knät, ett missförstånd som gjorde ont, en dåligt utförd läxa som sved - ja allt skulle gå över tills man gifte sig. Hur blev det då om ingen ville gifta sig med en.... Skulle smärtan finnas med hela livet? Då är det härligare att tänka på advent som en ankomst. Undrar om Elisabet kan ens ana hur många som längtar efter hennes ankomst? En vecka går fort och sen kan ni bara mysa hela den återstående tid av ert liv tillsammans. Gör det!

 
At Tuesday, December 05, 2006, Blogger lisa said...

okej.. jag känner mig glad- men missnöjd också.. trodde att du skulle komma inom.. hur som vi hinner få ordning lite mer då.. bra. en loftsäng och olika saker..
vi är hemma nu..

 
At Tuesday, December 05, 2006, Blogger lisa said...

jag menar imon...

 

Post a Comment

<< Home