Vi finns

Jo, vi är här. I Örebro. Vi delar plötsligt samma tid.
Samma väder. Samma dygnsrytm. Samma stad. Samma tillvaro.

Jorå. Och imorrn åker vi till Vittskövle, ett annat slott.
Jul och fest med familjen Lennartsson.
--

Den 23:e åker vi till Linköping. Vi har också ett slott.
Jul och fest med familjen Svahn.



Vi återkommer inom kort.
Men ni ska veta att vi finns.
Och vi vill träffa er!

tre dagar nu eller?

Och jag har ont i magen.
Inte för att jag inte vill hem o nej. Men...

Hemtentan tog mycket längre tid än jag trodde(ej ej klar), Och mitt rum ska inte bara packas ner utan också flyttstädas. Och sen har jag bjudit in massa folk till torsdag eftermiddag, så resten måste också städas. Och chokladbullarna trillas, och julklapparna köpas, och christian pratas och sömnen sovas, maten ätas. Ja ni vet hur det är. Ännu svårare dock när man mitt i allt ska känna massa saker. Farväl och längtan och kär och tacksam och lämna för alltid och allt. ja ni vet.
Och nu kommer jag hem eller rättare sagt kommer till staden jag lovat att aldrig flytta till.

Fredag alltså. Fy vad kul! Och resekläderna är inköpta.
Jag ska vara skitsnygg. Och det kommer jag vara de 26 timmarna tills jag kastar mig i Christians armar och sen kan vi säga: we made it! Och samtidigt fattar vi båda att det gjorde vi inte alls. But Our God did.

one week to go

[ Lite blödigt inlägg här - ber om ursäkt för det redan innan ni läst det ]

Alltså - nu är det faktiskt bara sju dagar kvar innan Elisabet kommer hem.
Det är hög tid för mig att städa rummet, duscha, raka mig, köpa mat, plugga klart... Ja, det finns att göra. Sen reser hon hem.
Både jag och Elisabet pluggar "utta´bara den". Hon hade två stora finals igår (fredag) och har ett stort arbete att göra klart nästa vecka. Sen reser hon hem.

Var med i en flytt som en vän gjorde igår. En rejäl skåpbil/lastbil lastades full. Länge såg det hopplöst/lönlöst ut att få med allt i ett lass. Men vi lyckades och packade in allt i den nya lyan framåt 18-tiden på kvällen. Sitter nog och njuter av frukterna av det arbetet - en chokladkartong (alltså - jag njuter av innehållet i kartongen).


Tillbringade kvällen i kollektivet, närvarande var Joel, Johan, Mårten och senare kom Jenny hem - festligt - det var 8-9 veckor sedan vi sågs pga av allehanda resor. Well, detta inlägg flyter över i något slags dagbokstankar - vilket jag ska undvika och önskar eder således en trevlig Första Adventshelg!
Sen reser hon hem.


Jo, ADVENT betyder ju förresten Ankomst vilket ju passar ypperligt just nu.
Väntan på Ankomst liksom. Ni förstår. Hon reser ju hem snart.